Veckorna 43 och 44 blev ju rätt händelserika kulturellt för min del. Här är en liten rangordning av upplevelserna (Prins Charles känsla, Pina, Humorhimlen i P3 live och The art of seduction):
Allra bäst, och bland det bästa jag någonsin sett i teaterväg, var Prins Charles känsla på Intiman på Malmö stadsteater. Säkert inte lätt att göra en pjäs av Liv Strömquists seriealbum, men Sara Giese hade lyckats utmärkt och skådespelarna var helt suveräna. Här fick vi mycket humor och några tårar, kärlek och självmord, inomäktenskapligt våld, normer och teorier om kärlek och relationer. Med hjälp av kändisskvaller, 90-talshits och några av världens mest välbetalda komiker inbjöds vi att fundera på våra föreställningar om hur ett par ska se ut och fungera. Vilken upplevelse, visuellt och innehållsmässigt, och vad mycket jag kommer att ha att fundera över under lång tid framöver. Så här ska teater vara.
Näst bäst var dansfilmen Pina i 3d. Vi var där samma kväll som en av Sydsvenskans skribenter som bland annat förundrades över den absurt långa kön (läs Malena Forsares krönika här) som visade rätt väl hur (välförtjänt) populär filmen är. Med hjälp av fantastiska och fantasifullt filmade dansklipp, intervjuer och lite arkivmaterial skildras koreografen Pina Bauschs gärning för dansen. Vi får allt från dansare som bär på träd, kvinnor som bär på män och en kvinnas som blir förälskade i en flodhäst till danser genom stolar, fastbundna dansare och danser med jord, vatten och sten. Danserna filmas i städer, skogar och åar. En kvinna dansar på tå med ryggen ihopkutad, en annan binder ihop sin klänning till en bukett. Och så vidare. Det var rörande och intressant och jag vill mycket gärna se den igen.
Också mycket bra var Humorhimlen i P3 live. Min största invändning var att tiden gick för fort. Vilken stämning det blir när man sänder stand up direkt i radio med välkända profiler och i en relativt intim lokal som Babel! Det mesta var riktigt kul. Allra bäst var Tankesmedjan som avslutade kvällen med en helt fantastiskt skruvad debatt om ungdomar och alkohol (kolla här). Husbandet Babian tillförde också mycket. Alla videoklipp finns på P3:s hemsida. Det var för övrigt kö ända bort till Bergsgatan redan när dörrarna öppnades 18.30 så det blev nästan 90 minuters köande, men det var värt det, för vi kom in!
Minst givande under dessa grymma kulturveckor var tyvärr gästspelet The art of seduction på Dansstationen, i mina ögon. Det var inte dåligt, men det var ytligare än jag hade väntat mig. Lite kul, lite intressant och mycket naket. Men det var starka insatser av dansarna och många spännande scenlösningar, inte minst ljuset som först och främst härstammade från golvlampor på scenytan. En danskväll på Palladium är aldrig bortkastad. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar