Nu har jag hittat en sådan där skiva som får mig att minnas vad jag egentligen gillar för musik. Tyvärr händer det inte så ofta men bitvis glad och bitvis melankolisk pop med R.E.M.-gitarrer och körsång är ju bland det bästa jag vet, varför lyssnar jag inte mer på band som Veronica falls?
Waiting for something to happen är en finfin skiva, full av tweepop och tydliga referensramar. Förutom R.E.M. hör jag spår från tidig Blur (lyssna på introna till Oily water och sedan My heart beats), allt inom tweegrenrenoch säkert en massa annat som jag har för dålig koll för att känna igen.
Det är helt enkelt många välbekanta, finfina ingredienser som blir till en välkomponerad och god ny rätt.
Jag har testat att lyssna på deras självbetitlade debut också och den är mest irriterande, med körer som bara upprepar nyckelord från raden innan tills det kryper i kroppen. Nej, det är nu de har hittat rätt och för alla som gillar indiepop finns här många guldkorn. Mina favoriter är som vanligast de mörkaste - If you still want me och Last conversation.
Enda minuset är låten Daniel, ett fint exempel på mitt ständiga hatobjekt, låtar på temat "jag klarar mig inte utan dig". Ett föga konstruktivt budskap vare sig för det aktuella förhållandet eller för alla oss andra som lyssnar. Jag klarar mig alltid utan dig - lyckligtvis. Men mer om det en annan gång... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar